Sommaryoga

Sommaren är en härlig tid för yoga. Under sommaren finns både ljuset och värmen. Jag var precis och körde yoga i går efter två veckor med enbart sporadisk hemmayoga. Det kändes bra att komma igång. Vi var tre tappra själar på Mysore. Jag funderar lite på min stelhet. Det känns som att mina korta baksidor på låren aldrig någonsin kommer att längre. Hur ska jag någonsin komma upp i huvudstående som tydligen är kungen av asanas? Med yogatekniken kan jag ju inte komma upp. Mina fötter kan ju inte promenera in och lyfta eftersom jag inte kommer så nära med mina korta baksidor. Och för inte att tala om nedåtittande hunden. I början av varje yogapass är mina hälar långt ifrån nere i mattan. I slutet av passet är de nästan nere, men nästa dag är det samma visa igen. Nu frågar jag mig själv igen. Kommer jag någonsin att bli rörligare? Även om yogan handlar om andra sakerna är positionerna den del av vägen och det känns lite frustrerande att vara så långt ifrån vissa positiner. Nu ska jag strax gå iväg på mysore igen. Jag ska försöka yoga 5 dagar i veckan nu under juli och augusti. Det ska ju egentligen vara 6 dagar i veckan, men det känns som att sätta målet för högt just nu. 

Utveckling genom Mysore hjälper mot författarångest

Full av inspiration efter ljusa dagar i Melderstein inser jag att det är i vardagens Mysore det händer. Bara jag själv kan göra skillnad, och jag kan bara göra skillnad om jag praktiserar kontinuerligt i min vardag. Yoga kan aldrig vara sporadisk eller tillfällig, yoga är hela tiden. Nu har jag yoga flitigt förra veckan och nu senast Mysore både söndag och måndag. Nu vill jag skapa förändring. Jag känner lite som när jag började med yoga att jag tror att det kan hända! Att jag kommer att kunna göra hela primary på ett tillfredställande sätt. Samtidigt när jag skriver detta påminner jag mig själv att jag inte ens  var vig som barn. Tvekan kommer! När det gäller andningen går det framåt, utan andningen skulle jag ha svårt att få till rörelserna över huvud taget. 

Yoga är att må bra med sig själv. Det känns viktigt för mig nu när det är så struligt med sista handlaget på bokmanuset med två medförfattare plus förläggare, lay-outare och andra. Det har varit flera ändringar av felaktigheter som inte blivit korrigerade i andra änden och vi författare har känt oss frustrerade. Men nu verkar det som att boken ska gå till tryck inom en vecka. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Jag hoppas bara att alla inblandade gör ett så bra jobb som möjligt och att vi författare inte utesluts, eller körs över så här i slutskeedet. 

Yogan hjälper mig att frigöra mig från mitt förstelärarego och mitt författarego. Jag vill känna att jag klarar mig utan både bok och framgångar på jobbet. Jag är inte boken och jag är inte mitt jobb. Ibland känner jag att jag vill släppa boken, ge bort den till de andra två författarna bara för att slippa känna negativa känslor. Slippa dras med i motgångar och även slippa kämpa hela tiden för att hålla projektet flytande. Det är som att jag är ingen utan bok. Yogan hjälper mig att vara någon utan prestationer. Jag vet inte hur det blivit såhär. Jag har ju aldrig i grunden varit en prestationsmänniska. Däremot har jag genom flera skeenden i livet inte känt mig speciellt betydelsefull. Boken är ju ett sätt att känna sig betydelsefull, men på fel sätt. Genom yoga kan jag frigöra mig från att hänga upp livet på enstaka prestationer. På sätt och vis kan jag känna att det spelar ingen roll om det blir en bok inte, och det känns bra. Jag grämer mig inte över allt arbete, jag vill må bra här och nu. Men samtidigt blir jag indragen i bokarbetet och bokångesten, där jag måste ta ställning och där hur jag väljer att göra påverkar. Kanske är det lättare att släppa allt när den är utgiven. 

I alla fall, två dagars Mysore innan "semster" i stugan har hjälpt mig. Men inte hela vägen. Det går inte att bortse från det faktum att jag är en stor del av ett projekt som ska ha final och sys ihop. Endast genom att lämna projektet kan frid ges. Efter yogan i dag var jag emellertid kvar i yogan, ett tag i alla fall, och Helena hjälpte mig att ta bilder

Räsinenretreat i ljuset, yogavänner och en förändrad inställning

I mitten av juni kom flera av mina yogavänner hit till Luleå. Min rumskompis från Purple Valley, Katia från München kom. Min syster och hennes pojkvän kom också hit. Dragkraften var (förutom jag förstås) Petri Räisinen och hans midsummer night retreat in Swedish lappland. Katia kom tre dagar före retreaten. Som tur var var det en händelserik helg i Luleå. På fredagen blev vi bjudna på en trevlig tjejfest som slutade med utgång på Bistro Norrland i midnattssolen och dans på Pridefestivalen. På lördagen var det Svartöstadsdagen en trevlig icke-kommersiell festival. Musik, loppmarknad och fika bjöds det på. Vi träffade också mitt bonusbarn som ansiktsmålade barn i glad färger. Sedan var vi på 50-årsfest med mat, sång och musik. Katia fick uppleva mycket av Sverige, Norrbotten och träffa många norrbottningar. När retreatet var slut ringde också Niki från London och ville prata. Hon hade sett på facebook att jag, Katia, AnnaMaria och Karl möttes i midnattssolens land och yogade och saknade oss. Roligt att få nya vänner!

På söndagen kom AnnaMaria och Karl. Jag bjöd på löjrom och råraka. Sedan begav de sig ut till Melderstein, utanför Råneå där retreatet var. Jag jobbade kommande vecka så jag kunde inte åka ut varje dag morgon. I am yoga hade samkörning till retreatet, men en dålig sak var att mötesplatsen varje morgon var i Notviken som är ganska långt om man varken har bil eller körkort. Så samåkningen förutsatte att man hade bil. Annars var man tvungen att lita på någons goda vilja att köra förbi stan och plocka upp mig. Helena erbjöd sig och även en tjej som heter Maria, men det kändes lite bökigt att behöva vara till besvär. Men tur att det finns snälla människor.

På onsdagsmorgonen den 18 juni  fick jag med mig min kollega Maria Johansson på Mysore. Vå åkte tillsammans och pratade i bilen att det kändes lite "kämpigt" att kliva upp 05:20 och åka klockan 05:50 mot Råneå. Maria hade inte yogat på några månader och kände sig lite ringrostig. När vi kom fram mötte vi de andra yogisarna från I am yoga på parkeringen. Shalan var ett vackert rött kapell. När jag kom in var ljuset som strålade in från alla fönster slående och överväldigande. I midsommarens solljus såg vi avancerade yogin i full gång med mysore. De som bodde på Melderstein började sin mysore klockan 06, medan vi lokala yoginis hade tiden 07. Jag och Maria fick varsin plats och satte igång att yoga. Svetten rann och min matta var mycket halkig, men det var en härlig känsla.

Efteråt var jag totalt uttorkad och kände mig lite apatisk. Drack mycket vatten och åt sedan frukost tillsammans med syster, Karl, Katia och Maria. Det är speciellt att yoga tillsammans med andra människor, att ha något gemensamt. Det gäller både de som man känner och de som man lär känna på vägen. Även Maria T, stannade på frukost. En tjej som jag åkte med till retreatet på midsommarafton. En trevlig tjej som ägnat sig åt surfing och skidåkning större delen av tiden innan hon skaffade man och barn. Vi hade massor att prata om eftersom hon rest runt mycket i världen, och jag älskar ju resor. Resten av dagen kände jag mig mycket uttorkad, nästan lite bakis. På midsommaraftonens ledda klass gick det bättre med vätskebalansen. 

När det gäller jag och yoga har jag fått en lite förändrad syn genom att prata med så erfarna yoginis som AnnaMaria och Karl. Jag tänker nu annorlunda. 

• Jag borde göra hela primary, i stort sett varje gång, eller i alla fall försöka göra hela. Nu hoppar jag över de delar jag inte kan varje gång. Om jag vill komma vidare måste jag försöka även med de väldigt svåra (och typ omöjliga bitarna)
• Jag kommer att kunna sitta i lotus om jag bara yogar tillräckligt mycket. Trots att jag blir vigare och vigare hela tiden har jag haft svårt att tro att jag någonsin kommer att kunna sitta i lotusställning. Anledningen är att min utveckling sker i små, små myrsteg. Jag har känt tillfredställelse i det eftersom mina grundförutsättningar för yoga känns så "dåliga" när jag är så låst i höfter och axlar och har cementhamstrings. Nu hörde jag att Karl inte alls kunnat sitt i lotus, långt ifrån, men tagit sig hela vägen. Visserligen genom att träna varje dag i Indien, men ändå. Jag måste ju tro, och se möjligheter om jag ska kunna utvecklas och förändra min kropp. 

Jag känner redan hur min träning förändrats efter mötet med andra yogautövare. Jag har en annan syn på mig själv, på yogan och på mina möjligheter. 

Yoga på södermalm

I dag gjorde jag det som jag har tänkt flera gånger under våren. Jag provade Yogashala på Gotlandslandgatan. Efter ett intensivt veckoslut med föredrag och superhärlig after work med favoritqvinns behövde jag verkligen yoga. De senaste veckorna var jag varit i osynk med yogan. Jag har varit trött och sedan åkte min yogalärare, Helena, i väg på utbilning. Jag lyckades också få ett mindre ryggskott i onsdagsmorse. Som tur var fick jag akuttid hos kiropraktiker både onsdag och torsdag morgon. Torsdag eftermiddag åkte jag till Stockholm - satt med min power-point till midnatt och ryggen och höfterna kändes råstela. Promenerade både i dag och igår. Nu ikväll kände jag att jag ville köra LED primary - hela serien på yoga shala. Tänkte att det kan vara bra att prova stället för att kunna gå dit när jag är i Stockholm. 

Jag traskade i väg strax efter fem i den härliga sommarvärmen. Det var inte allt långt från mamma, perfekt. När jag kom dit möttes jag av en äldre kvinna och en yngre man. Både hade kopplingar till Luleå. Hon, Britta yogaläraren, är från Luleå, men sade att hon nu har bott i Stockholm i 30 år. Mannen som också verkade jobba där på nått sätt, hade läst på LTU. Britta ställde några frågor om min yoganivå, hur långt jag hade kommit i primary och jag försökte förklara. Jag betalade 200 kr för en gång och 20 kronor för matthyra (pengarna går ett barnhem i Indien). Shalan var gemytlig och inbjudande med ett vackert mörkt trägolv. Det var bara jag och tre andra som skulle yoga oss igenom serien, denna vackra försommarkväll. Britta körde igång med shanting, och jag har alltid svårt att komma ihåg orden. Men kunde dem i Indien, nu hör jag dem så sällan. Jag kände mig väldigt stel i nedre delen av ryggen, men det fungerade att köra. Britta upplevde jag som en erfaren instruktör. Det som skillde sig från I am yoga var att "handpåläggningen" var kort - för kort. När Britta tryckte ner och hjälpte min stretch i olika positioner, höll hon bara i ett andetag. Det var lite frustrerande eftersom jag då tappade min stretch. Helena håller alltid hela positionen, alla andetag. Men det kanske berodde på att Britta hade LED klass. Det kan ju vara annorlunda under mysore. Samtidigt var de korta "tryckningarna" lite läskiga, eftersom hon inte vet mina förutsättningar eller min vighet. Men hon verkade väldig erfaren, och har säkert en god blick och känsla även för yogis som är nya för henne. Det var nog mest lite ovant för mig. En annan sak som skillde sig var att Britta korrigerade mig att stå bredare i de stående positionerna, precis i enlighet med Darbys intstruktioner. Helena så vitt jag förstår förspråkar en smalare fotställning. I ett inlägg från Indien förklarar jag de olika ställningarna http://yoganovis.blogspot.se/2014/01/mera-yoga.html. Min egen reflektion är att med en smalare fotställning är det lättare att göra vändingarna, medan höften känns rörligare i den breda. 

Annars var yogashala hemtrevligt vid detta första besök. Jag kände mig välkommen och det kändes okomplicerat att vara där. Det var svettigt och härligt att köra igenom primary. Yogan kändes 100 procent som the reel thing och jag kommer att återvända hit. Kanske redan på tisdag. Men jag längtar I am yoga, och min lärare. Nu ska jag sova. I morgon jobbskuggning av lärare på sfi i Tensta.

Meditation

Just nu går jag en meditationskurs som är en gång i veckan under 5 veckor.

Yoga och löpning

Innan jag började med yoga blev jag ett fan av löpning. Vad som tilltalade mig var att vara fri från att följa andras scheman. Dessutom är våren och sommaren en oslagbar tid att springa i Luleå. En vårkväll i ljuset är så vacker. Här är några bilder från min löprunda från stan till LTU och tillbaka tagna i maj förra året.

När jag ser bilderna blir jag oerhört sugen på att springa igen. I Indien pratade mycket med andra yoginis. Jag hade funderingar på att kombinera löpning med yoga. Marc Darby formulerade sig så här: Yogan är bra för löpningen, men löpningen är inte bra för yogan. Han sade att löpning kan vara ok, om man springer "rätt", alltså om man har en väl fungerande löpstil. När jag tänker på mig och löpning så klassificerar jag mig inte in bland de som har en "korrekt" löpstil. Förmodligen har jag, stel som jag är, en ganska dålig löpstil. Min ambition med löpningen var att springa utan krångel. Jag sprang långsamt, men långt. Min runda favoritrunda var på 12 km. 

Årets första springrunda

Senaste gång jag sprang var i september förra året så i går kände jag att det var dags att prova på att springa igen.   Det var söndag. Jag var ensam och inte alls sugen på att promenera runt Gultzaudden som verkar vara det som man som Lulebo ska göra om söndagar. Och yogan var ju inte förrän på kvällen. Vad finns det för alternativ i Luleå? Därför gjorde jag en ny springlista i Spotify och gav mig iväg ut. Tänkte att jag skulle springa runt sjön. Det brukar bli cirka 5 km. Rundan började med "Do it again" med Röyksopp och Robin. Jag kände mig taggad och tänkte att det här går ju superbra. Sen, plötsligt blev det väldigt, väldigt jobbigt. Jag fick yrsel. Jag saktade ner, raglade lite som ett fyllo, lutade mig mot en björk. Jag sög på nederlagets bittra karamell. Men snälla! Efter 2 kilometer? Skulle jag behöva ge upp nu. Jag som brukade springa 12 km. Tyvärr kom en jobbig hosta långt ner i halsen också, samt att jag fortfarande vinglade lite. Det var bara att vingla hemåt, och det var svinsvinkallt! Eftersom jag nu dessutom kände mig krasslig blev det ingen yoga heller. Nu sitter jag här och skriver och ska gå på meditationskurs med efterföljande yoga. Jag mår bättre i dag. Hur ska det gå med den stackars löpningen? Men när jag ser på bilderna vill jag inte vara utan den :)

Halasana, svett och böjlighet

I måndags hade jag en av mina tröttaste dagar under detta år. Om jag inte gick en meditationskurs skulle jag aldrig ha tagit mig till yogastudion. Men det gjorde jag alltså, trött och svag kände jag mig. Under själva meditationen hade jag svårt att sitta upprätt, hjärtat klappade och allt i magen, kändes "i kläm", benen domnade och somnade. Vid det tidigare meditationstillfället hade det fungerat relativt väl, med vissa mindre smärtor, att sitta i meditationsställning. Men eftersom mina krämpor tog allt fokus, lade jag mig slutligen ner för att kunna upprätthålla någon form av kvalite i närvaron. Jag funderade sedan på att gå hem, men tänkte att när jag ändå var där att jag kunde köra solhälsningarna i alla fall. Jag, liksom flera andra, körde igång med Mysore-style, efter meditationen. Ojojoj vad jobbigt, jag svettades och svettades. När jag kom till de sittande positionerna fick jag stöd av Helena att komma djupare in i Janu Sirshasana A (se blogg med alla positioner). Hon kommenterade att jag var väldigt mjuk i kroppen i dag, mjukare än vanligt. Denna kommentar fick mig att känna mig väldigt peppad, eftersom min trötthet gjorde att jag inte alls hade uppfattat min mjukhet. Jag kände mig bara trött och väldigt svettig med bultande puls. Så jag gjorde fler övningar än jag hade tänkt under denna måndag.

När jag kom till Halasana, denna avslutande asana, som jag gjort så många gånger tidigare möjliggjorde jag en förändring. För första gången fick jag ner fötterna i marken. I Halasana har jag lärt mig att ha raka ben och tålmodigt tänjt, andats medvetet utan att stressa, utan att värdera min insats. I dag kom förändringen och i dag värderade jag, det kändes superbra!!! Jag kunde också upprepa det under tisdagens ledda klass. Jag visar en ett klipp när Kino gör Halasana. 

Under tisdagen skedde en annan mindre förändring. Jag lyckades ta mig längre upp i brygga mitt huvud lämnade marken, en liten, liten bit, kanske var det bara millimeter, men jag kände förändringen. En annan sak som jag funderar över är att lära mig namnen på positionerna, asanas. Helena påpekade förra veckan att namnet också skapar en relation till positionen. Som lärare och språkvetare är jag i allra högsta grad benägen att hålla med. Om jag ska bli medveten om vad jag gör och är det viktigt att veta vad jag gör. Inte bara jag gör nått som kallas för jag vet inte vad, utan jag gör Halasana. Om jag förbättrar något vet jag vad jag förbättrar. Genom språket och namnet skapas både en distans mellan mig och det jag utför och en distinktion av vad jag gör. För att kunna uppnå "medveten" närvaro behöver jag kunna vara just medveten av vad jag gör och inte begränsas av tankar om innan och efter. Jag kommer inte till studion för att göra gymnastiska övningar eller för att slappna av. Det är yogan och dess medvetna närvaro jag är ute efter. Om jag inte är koncentrerad på andningen, om jag inte vet vad jag gör. Ja, då håller jag inte på med yoga.

Vår, chaturanga och raw food.

Nu har våren och ljuset kommit till Norrbotten och jag har varit yogande i ungefär ett halvår. Jag känner mig tillfredsställd med min nya träningsform.

 Det är skönt att inte behöva gå på gymmet och att inte behöva fundera över VAD jag ska träna, om jag ska gå på pass, eller annat. Samtidigt är det svårt att hinna med att träna alla gånger som erbjuds på I am yoga - som har pass söndag till torsdag. Eftersom jag fortfarande har problem med både stela höfter och axlar skulle jag behöva träna som en riktig yogini, det vill säga 6 gånger i veckan. Ibland kan det vara någon kvällsaktivitet som sätter stop för yogan, eller att jag kanske inte kan smita från middagsfixandet hemmavid alla dagar i veckan. Jag har köpt en matta och kan ju köra hemma. Men jag har haft svårt och motivera mig. Jag har nog bara kört två-tre gånger hemma. De tio solhälsningarna tänker jag att jag kunde köra varje morgon, och tre avslutande. Om jag börjar med det borde jag kanske komma igång bättre. 

Chaturanga

Jag märker hur fysiskt krävande yogan är efter varje pass. Det är just det som jag gillar med ashtangayoga. Jag gillar speciellt chaturangan, eftersom det är en krävande rörelse som jag faktiskt kan utföra med kvalitet. I torsdags fokuserade Helena på chaturangan under fortsättningsklassen. Hon berättade också att detta är hela 54 chaturangas under Primary series. Här ser ni ett youtubeklipp med rörelsen. 

Raw food

Efter torsdagens pass bjöd Helena på en underbar raw cheesecake. Fantastiskt god. Mycket smakrik! Botten var dadlar och nötter, sedan var det bärmousse.

Ledd genom primary

Ikväll ledde Helena oss genom hela primary. Det kändes fantatiskt! Härligt med gemenskap i en full yogasal där alla kämpade gemensamt med sin yoga. Efteråt passade jag på att ta två bilder, när jag började i november var mina fingrar långt i från golvet. Nu når jag ner med fingertopparna. Mina hälar är också närmare golvet i nedåttittande hunden. Jag fick hjälp av en annan yogini att ta bilder med min mobilkamera. Bilderna från november togs med Helenas systemkamera och är av en annan kvalité. Men mina framsteg syns :)

Kroppen förändras

Det har varit långt mellan inläggen. Mycket annat har tagit kraft. Boken som har varit, i princip, klar länge men som aldrig kommer ut. Sedan har jag varit i en granskande rekryteringsprocess för att bli förstelärare med lektionsbesök och annat. Nu som nybliven förstelärare med bokutgivning i sikte tar jag nya tag. Ibland kan det man skriver om yoga så lätt bli till en kliché innan man ens formulerar orden. Otaliga är berättelserna om yogan som hjälpte diverse kändisar och medelklasspersoner ur stressen. Hur ska jag då berätta om min yoga? I alla fall, Helenas studio är bättre än klichén. Den är både 100 procent yoga och 100 procent Helena. När jag kommer till studion är det som att besöka en kär vän, just för att ingenting krävs av mig samtidigt som känslan atmosfären är som ingenting annat - den är genuin. 

Jag kom just på att jag hade tänkt att ta några bilder på mig i dag, för jag känner att jag har kommit en bit på vägen och blivit bättre på yogans asanas (ställningar). Jag känner att ashtanga är min yogaform. Jag gillar flowet och den fysiska ansträngningen. När jag provar mer långsamma former av yoga där man sitter längre i olika positioner tycker jag mest att det är obehagligt och plågsamt, även om det är skönt efteråt. Nä ashtanga är bäst! Att få vara i andningen och rörelserna, är grejen för mig. Det är fantastiskt att se alla små förändringar som händer med mig varje vecka. Det är fantastiskt att det är jag själv, min koncentration och min andning som får det att hända. Varje vecka kommer jag djupare i positionerna, även om det rör sig om milimeter i bland. Varje vecka får jag personlig handledning i min yoga av Helena. Det är också en av de bästa sakerna med yogan. Du gör inte fel på fel på fel. Du står inte still för du har en ledare som leder dig rätt och hjälper dig med både små och stora förändringar mot nya ashtangahöjder i form av både förbättrade och nya asanas. 

Saker händer min min kropp. Den blir bättre trots att jag är över 40 år. Min högra fot kan spreta mer och mer med tårna, en sensation som har hänt sen i november när jag började på I am yoga. Och, nu i veckan, upptäckte jag att även min vänstra fot kan spreta lite, lite med tårna. Hela den vänstra höften har varit så stel. Jag hade också ont i ljumsken sen jag låg med min indienmagåkomma och gick inte till kiropratiken förrän förra veckan. Jag väntade alldeles i onödan, för det blev mycket bättre direkt. 

Positiva saker med yogan är att komma hem för att äta och sedan läsa skönlitteratur. I kväll åt jag vegetarisk pasta och mango och sedan lugnet med en bok. Yogan hjälper mig att kunna fokusera på en sak och försjunka djupt in i, för tillfället, fantasyns värld. Kanske lät jag som en kliché i alla fall. Ja, ja...jag har i alla fall försökt beskriva min upplevelse.

Ny yogamatta och bonusdotter provar yoga

Köpte en ny yogamatta i onsdags eller torsdags. En vacker röd matta blev det. Helena berättade att mattan är väldigt hal innan man hinner svettas mycket på den. I lördags skrubbade jag den. Jag provade den lite lätt i dag. Kanske att jag måste sandpappra den. I dag följde min bonusdotter med på yogan. Det var hennes första ashtangayogapass och hon var mycket duktig. Hon fick beröm både av ledare och andra yogisar. Hon berättade efteråt att hon tyckte att det var stor skillnad från den yoga hon provat två ggr på inpuls. Hon vill gärna gå fler gånger så jag köpte ett 5-kort till henne.

Yoganätverk

En rolig grej med yoga är alla nya vänner som man får, ett helt nytt nätverk. För en vecka sedan hörde Outi som jag träffade i Goa på Purple Valleys retreat av sig. Hon berättade att hennes man skulle spela på en jazzfestival i Luleå. I fredags gick jag och min man på Nordicas Jazzfestial på Clarion, för att se på Outis man Niko Kumpavaara spela dragspel. Det var en mycket intressant spelning som blandade måleri och musik. Till Nikos melankoliska dragspel i fantastiskt samspel med elgitarr målades en historia upp med hjälp av färg och pensel på en stor duk för oss publik. Efter konserten pratade jag med Niko och hälsade till Outi. Kändes kul med kopplingen Goa, Helsingfors och Luleå. Nu i veckan har jag också gratulerat Niki på hennes födelsedag. Jag och min man är bjuda på hennes födelsedagsfest som är på lördag i London. Jättetråkigt att vi inte kunde komma. Allt resande, med både Indien och London kräver sin ekonomi dessutom ska jag och Göran till Berlin i maj. Men jag har precis chattat med Niki och vi hoppas att kunna träffas framöver vid något annat tillfälle. 

 

I dag blir det slalom

Fredagskvällen blev lugn med grönt te och hemmagjorda råchokladpraliner. Jag behövde ladda för i dag då det bär av till Kåbdalis med bonusbarnen för skidåkning. Det ska bli spännande att se vilka effekter yogan får för skidåkningen. Stela jag är ju fortfarande stel, men mycket mindre stel och mycket rörligare än i november när jag började med yoga. 

Massage och yoga

I dag tog jag en massage igen med fokus på axlar och ländrygg. Därför var det en mosig version av jag som kom till kvällens yoga. Jag fick upp hetten väldigt snabbt och svetten rann. Härligt! Ikväll var det mysore och jag fick bra stöd, korrektioner och vägledning av Helena i flera asanas. Jag planerar att gå imorgon kväll också  jag inte är alldeles utpumpad. 

På massagen sade Jörgen att mina axlar är väldigt stela och tyvärr är det samma visa med ländrygg och höfter. När det finns så många triggerpunkter på axlar och skuldror är massagen inte så behaglig, men ack så bra! Nu efter yogan känner jag mig fullkomligt avslappnad i hela kroppen och gäsp....sommar nog snart.

Smothielördag

Masssage + yoga gjorde susen

I dag känner jag mig rejält genomknådad och avslappnad i axlarna, känner jag när jag sitter här och skriver. Förmiddagsmassage och kvällsyoga gjorde verkligen susen. Om jag tycker mig ha råd ska jag fortsätta med massage kontinuerligt. Kanske äntligen mina axlar kan öppna sig mer. 

Dagen avslutades med pjäs på Norrbottensteatern och middag på bistron. Rödingfilén var mycket god :) 

Yogiyeah!

Dagen började med frukostmöte om hbt på vetenskapens hus. De har ett bra fika med lite raw-food och annat smått och gott. Ett trevligt tillskott i fikaluleå. Sedan 30 minuters massage på JF på Kungsgatan. Råbra massage om man har sjukt stela axlar med massvis med triggerpunkter. Helt klart den bästa idrottmassagen i stan. Jag tänker att om mina axlar ska "lossna" krävs det en och annan massage + mängder och åter mängder med yoga. 

Sen blev det en tung dag på jobbet som avslutades med att ta del av ett livsöde som var så hemskt att det inte gick att sätta ord på. Varje dag möter jag många människor i mitt arbete, många människor med många olika historier. Just i dag fick jag perspektiv på mina egna minimala problem. Efter denna dag, undrade jag hur det skulle gå med yogan, men det gick. När jag kom dit kände jag mig helt känslomässigt urlakad som en disktrasa. Men när den ledda klassen satte igång kände jag mig och mer i mina rörelser och mindre i mina tankar. Molnet och svärmen med tankar lättades upp och skingrades. Att ligga ner efteråt i savavasana var att landa.

Henma väntade en underbar vegetarisk pasta med valnötter och gorgonzola. Jag diskuerade språkhistoria med Miranda och sen fixade jag raw chokolat smothies med hallon till Miranda och Göran. Till mig själv gjorde jag en mangosmothie med sunwarrior och rismjölk. Himmelskt god :) Nu blir det god natt. 

Raw food - choklad

Och så var det det här med yoga och mat. I dag har jag gjort råchokladpraliner. Starkt beroendeframkallande. Rå kakao innehåller 15 ggr så mycket antioxidanter som blåbär, grönt te och rött vin, läste jag i dag. Himmelskt gott är det i alla fall. Jag gjorde med kakaosmör, rå kakao, lite kokosolja och agavesirap. Jag smälte cirka 100 gram kakaosmör i vattenbad, tog 3-4 matskedar råkakao, en gnutta kokosolja och sen tillsatte jag agavesirap till smeten var lagom söt. Chokladen stelande snabbt i kylen. Allt utom sirapen köpte jag på I am yoga. Silikonformar hittade jag på köksboden på kungsgatan, varken Åhlens eller Lagerhaus hade. 

Vardagsyoga

Såhär efter en intensiv helg, så nära inpå indienresan, längtar jag efter vardagsyogan. Att komma till I am yoga efter en hektisk arbetsdag är underbart. Att utmana mig själv med handledning av Helena leder in mig allt längre in yogans värld och jag lär känna min kropp mer och mer. Jag trodde inte att det var möjligt för mig att bli rörligare. Jag trodde att jag skulle vara stel resten av livet. På I am yoga finns det en välkomnande stämning som ger lugn och harmoni just för att attityden är kravlös. Det är ingen som kräver något av dig eller försöker tolka din upplevelse av yogan (som jag upplevt på gym när yogainstruktören hela tiden frågar, känns det skönt?, känns det bra? och menar att vi SKA känna så). På I am yoga finns det ett enormt utrymme för alla att vara i sin egen känsla, utan att det sätts krystade ord på den, för alla känner förmodligen ganska olika. Istället ges utrymme till att prata om sin upplevelse av yogan eller något annant man har på hjärtat under théstunden efteråt. Det finns det alltid någon som lyssnar. Jag ser fram emot en härligt vår med många yogastunder. 

Sista workshopen

Så var det dags för sista workshopen. Vi gjorde några synnerliga jobbiga stretchövningar. Magnus visade olika sätt att jobba för att få upp rörligheten i ryggen. Det var jättekul och jag lärde mig många nya saker. Det var också spännande att möta nya människor. Jag samarbetade med en kvinna från Älvsbyn som hade ett eget företag och var coach, yogalärare och raw food-specialist, ungefär så. Det är alltid kul med kontraster från de "vanliga" som jag brukar umgås med. Sen var det dags för farväl. Hoppas Magnus kommer tillbaka nästa år.

Söndagsmysore

Upp klockan 06, lite småjobbigt en söndag. Men efter en viss frustration  infinner sig en rejäl känsla av tillfredställelse och glädje vid målgång.  

Det kändes lite tungt i dag, svetten började forsa i solhälsning B och fortsatte att rinna resten av passet.

Jag fick några tips på stretchövningar för armarna så jag kan komma upp i brygga på egen hand, med handflatorna i golvet utan att behöva hålla i någons vrister. Dymamiken fungerade väl, i dag med Magnus. Det ska bli intressant och se vad hans workshop erbjuder i eftermiddag. Jag fick återkoppling på min nedåtittande hund i dag. Magnus kommenterade att jag hängt med på fredagens workshop när jag rättade till mina stela axlar i rätt riktigt. Det kändes bra! Jag lär mig hela tiden, små, små steg. Nu är jag hemma efter en tung utmanande start på morgonen och gud så härligt att sitta här efteråt med blåbärsjuice

Mysore med Magnus Appelberg

Klockan 6:15 promenerade jag mot I am yoga imorse. 6:30 började mysore med Magnus. Vi var cirka 12 personer och gemenskapen var fin. Jag började med en kort meditation sen körde jag igång. Jag försökte att inlemma de lärdomar jag gjort igår om min kropp med blandad framgång. Magnus är den fjärde ashtangaläraren som jag möter (Helena var min första, Marc o Joanne nr 2 och 3) Han gick runt och rättade till och handledde oss i vår yoga. Ibland har jag svårt med ordningen i serien även fast jag borde kunna den. När Magnus bad mig rotera i en asana förstod jag inte vad han menade eftersom jag tänkte göra helt fel position och upprepade "rotera" högt med sån frågande förvåning att jag tänkte efteråt att jag kanske lät sur. Sedan under resten av passet fick jag enbart positiv återkoppling på att jag gjorde rätt i flera positioner, där jag fokuserade på andningen och gjorde så gott jag kunde med böjning och dylikt. Jag tänkte sedan att det kanske verkade som att jag inte tålde kritik. Det gör jag ju. Jag vill ju lära mig mer och mer. I alla fall är Magnus en ödmjuk och kunnig yogalärare. Marc Darby var kunnig, men ödmjuk....nja. Jag blev väldigt trött och svettig av passet och kände mig nöjd efteråt. Jag gick hem efteråt och ladd mig och sov.

På dagen var jag och handlade silikonformar och agavesirap. Jag tänker göra raw choklad imorgon. Jag var tillbaka i studion 12:15 och minglade och åt raw food. Sedan var det dags för oss att lära oss mer om våra höfter. Det var intressant att se hur höften hänger ihop med hela ryggen och hur magen drogs in automatiskt när man strävande uppåt med huvudet i flera övningar. Efteråt hade Helena plockat fram sin underbara choklad igen. Jag pratade med en kvinna som nyss stött på denna blogg på hemsidan. Hon var nyfiken på min smothie :) 

Efteråt gick jag direkt och fikade med Jeanette. Jättetrevligt! Hon var nyfiken på min yoga. Vi pratade om gym kontra yoga i yogastudio. Jag har ett kort på Sensia som går ut i december. Men nu vet jag inte vad jag ska göra där. Bada och basta kanske? Kvällen avslutades med rödingfilé på roasters med mannen. Imorgon är det mysore igen 6:30. 

Yogaworkshopsstart med Magnus Appelberg

I går, efter en mycket jobbig dag på jobbet, drog helgens workshop igång. Jag kom precis i tid för att hinna äta några av Helenas underbara raw chokladpraliner, innan det satte igång. Salen var full av folk och det var både kända och okända ansikten. Magnus drog igång med en föreläsning om axlar och skuldror. Han visade bilder och berättade. Mycket intressant men jag hade väldigt svårt att fokusera på vad som sades med min dåliga dag i bagaget. Jag hade gärna börjat med en meditiation. Det hade hjälpt mig att samla mina tankar. När vi fick göra olika övningar var det lättare för mig att hänga med och förstå. Vi fick i par trycka på triggerpunkter i axlar och skuldror och sedan prova att göra delar av chatarangan. Intressant! Jag lärde mig mycket. Men allra mest lärde jag mig om axlar och nedåtittande hunden, för i den har jag jättesvårt att hålla mina stela axlar rätt. Vi gjorde en övning där huvudet skulle sträva mot golvet och tillbaka (Helena visade mig liknade strategier i torsdags). Äntligen kändes det bra, och mina hälar närmade sig golvet. Kvällen avslutades med meditatiom, och mina tårar rann och rann. Kanske hade det inte varit så bra att börja med meditation ändå. När jag kom hem åt jag middag och sommade halv nio. 

Torsdagsyoga och shopping

Dags för torsdagens ledda klass efter en lång dag. Jag klev upp redan klockan fem för att skriva klart en del av verksamhetsberättelsen inför skolinspektions kommande besök, sen satt jag kvar på jobbet till sex. Så jag kände mig ganska trött under passet, men det var ett härligt pass. Efteråt passade jag på att handla raw-food. Jag har redan smakat på pistagesmöret som var underbart gott. Det blev sen middag vid halv-nio, cous-cous och fårost. Imorgon börjar work-shopem med Magnus Appelberg. Jag har haft så fullt upp så jag har imte hunnit ha några förväntningar. Men nu känns det jättekul :D

En härlig kväll på I am yoga

I kväll blev det onsdagsyoga direkt efter jobbet. Tyvärr hann jag inte till höftöppnarpasset men klockan 18 var jag där, redo för den ledda klassen. Det var skönt att ge sig iväg till yogan en intensiv arbetsdag som inleddes med genreskrivning för att avlösas av matematiklaboration och fotografering inför bokomslag. Efter lunch var det möte om betyg och bedömning med min närmsta kollega angående svenska grund och dagen avslutades med skrivande på verksamhetsberättelse.

Jag har känt mig lite stressad över att inte hinna med så mycket yoga som jag vill. I söndags var jag alldeles för trött. I måndags hann jag inte för jag jobbade över och i går var jag på Norrbottensteatern och såg Frankenstein. Någon gång måste man ju vila som i söndags och kultur är också viktigt för mig, som Frankenstein. Däremot i måndags borde jag ha pallrat mig i väg på yogan i stället för att sitta kvar på jobbet till halv sju. Så dumt!

Väl på yoga i dag så kändes det fantastiskt och jag går framåt och gör små framsteg. Det känns ju som att jag yogat alldeles för lite den senaste tiden för att kunna utvecklas och ibland känns det som ett nederlag att inte kunna hinna iväg. Men dessa känslor var, liksom förra gången jag hade dem, alldeles onödiga. Visst behöver jag varje träning som jag kan få, men jag behöver inte känna att jag tappar allt mellan varje träning. Det var kul att få pepp av Helena. Det är skillnaden jämfört med att träna på gym som jag gjorde förut. I yogastudion blir jag sedd varje gång, och Helena följer mig utveckling. På gymet var det ingen som såg mig och mina framsteg (om jag nu gjorde några), utan jag bara harvade på.  

När jag kom hem gjorde jag mig en smothie av rå choklad med banan och frysta hallon. Jag längtar efter att göra chokladpraliner och funderar på att köpa kokosfett och kakaosmör på I am yoga och göra snask till helgen. Förresten så är det ju yoga-work-shop hela helgen med Helenas lärare Magnus Appelberg. Det blir spännande! Nu får jag något att blogga om :)

Nästan tillbaka på banan

Det var med stor tillfredsställelse jag genomförde gårdagens ledda klass. Efter en rivstart i onsdags kände jag då jag kände mig stel och ringrostig även fast en del av musklerna faktiskt var pigga efter all vila. Under gårdagens klass gick det bättre, jag hade återfått en viss vighet som jag i onsdagskväll trodde var borta. Det är små steg jag tar, men dessa små steg är jätteviktiga för mig. I går passade jag på att presentera mig och fråga vad flera andra hette. Yoga handlar ju inte bara om att gå inåt, utan det handlar också om att känna gemenskap med andra. Det var trevligt att få namnen på Britta, Ingela och Jonas. Men nu har jag ju redan glömt den fjärde som jag frågade - jag får fråga vid nästa tillfälle. 

Jag var väldigt trött efter gårdagens pass. Det kändes inte som att jag tog ut mig så mycket alls, men efteråt blev jag väldigt trött. I dag är jag också väldigt trött. Jag undrar om det beror på att jag frångått min diet med minimalt med laktos, gluten och socker. Nu när jag mår så bra, tänker jag att jag kan äta vad som helst. I dag åt jag tårta, och vitt tunnbröd till frukost. Sen åt jag lite kött i går, men suck vad jag är trött nu. Det kan i och för sig bero på att jag har en hel arbetsvecka i kroppen och i huvudet. 

Jag längtar redan till söndagens yoga. Det enda problem jag har nu är med tårna på vänster fot, som gör ont i chatarangan. Jag kände av tårna innan vilan, så de har inte blivit bättre. Det kanske är tekniken jag behöver öva på. Ska prova några gånger under helgen, så hoppas jag att det är bättre till på söndag. 

Att komma av sig

Nu sitter jag på jobbet efter en lång arbetsdag och ska strax gå iväg och yoga. Efter två veckors uppehåll på grund av sjukdom känns det för första gången motigt att gå i väg för att yoga. Jag kom ju så långt med min stela kropp i Indien och fortsatte direkt när jag kom hem. Nu känns det som att jag tappat allt detta och får börja om från början igen. Det känns irriterade! Samtidigt som jag skriver detta känner jag att det gäller att hitta tillbaka till känslan som Helena förmedlade när jag började med yoga förra året - att yoga inte har något med prestation att göra.

Det för mig tillbaka mot den rätta känslan. Meningen med att börja med yoga var inte att prestera och hela tiden tänka på hur bra jag kunde bli. Om jag ska finna det rätta yogakänslan kan jag inte fokusera på att jag nu kanske är på samma nivå nu som när jag åkte till Indien. Och vad menas egentligen nivå. Kanske är jag lite stel, kanske kommer mina fingertoppar inte ner till golvet, precis som innan Indienresan. Men yoga handlar ju inte om det. Det är ju så mycket, mycket mer. Yoga är andning. Yoga är fokusering. Yoga är att kunna släppa allt annat och bara vara medveten och närvarande i stunden. Tänk, här sitter jag och fokuserar på det minst viktiga, mina stela ham-strings. Det kommer ju knappast att hjälpa mig. Nä skärpning! Vik hädan säger jag till den del av mig som är prestationsinriktad :) Nu ska jag gå till I am yoga med den rätta känslan och jag vet att Helena kommer göra allt för att jag också ska lämna studion med samma känsla. 

Yoga i vardagen - spreta med tårna

Nu är jag tillbaka i vardagen. Dagarna tickar på och nu har det gått tre veckor sedan jag kom hem från Indien. Tyvärr jag jag drabbats av lite sjukdom och inte kunnat yoga på över en vecka. Men i morgon, måndag, ska jag yoga om jag känner mig i form. Något som jag blev fascinerad av innan jag blev sjuk var att jag nu kan spreta med tårna. Visserligen bara på ena foten, men ändock! Jag har aldrig kunnat spreta med min tår. Jag minns från barndomen att vissa kunde denna konst, och stoltserade med detta. Mina stora breda fötter, med klumpiga tår har alltid känts lite som cementblock, och nu i 40-års ålder kan jag plötsligt spreta med tårna. Tänk att yogan får igång hela kroppen och sambandet mellan de olika kroppsdelarna. Tack Helena på I am yoga! och Tack Purple Valley!

Yoga efter retreaten

Nu när jag var hemma igen längtade jag efter yoga hos Helena på I am yoga. Jag gick dit redan i tisdags en dag efter hemkomsten. Det var jättekul att få träffa Helena igen och jag passade på att köpa terminskort och en plats på Magnus Appelbergs workshop i mitten av februari. Helena var nyfiken på hur jag hade haft det och jag berättande. När det gäller själva yoga har jag fortfarande en lång bit kvar men jag har definitivt blivit vigare samt att jag har fått bra verktyg för andningen. Trots detta är andningen svår i vissa övningar. Jag har speciellt problem i solhälsning 2 från hunden till krigaren. Chataurangan känner jag mig nöjd med även om jag inte får till den varje gång, så får jag oftast till den bra. Många asanas hann vi inte alls med på retreaten. Vi hann till alla sittande. Sedan gjorde vi lite andra övningar som är längre fram på work shopsen på eftermiddagarna. De avslutande hann vi inte jobba med alls. 

Det har nu gått en vecka sedan jag kom hem från Indien. Jag har hunnit gå på två ledda klasser och en egen träning med Helena och en tjej till. Tyvärr sträckte jag mig i lördags i nedre delen av ryggen på Willys av alla ställen. Min nyerövrade vighet var plötsligt borta, och min händer nådde kramaktigt inte fram till golvet. SUCK! I dag var jag hos kiropraktikern och jag känner mig mycket bättre. I morgon ska jag köra igen. 

En annan sak jag funderar över är maten. Jag mådde superbra med den mat som jag åt i Indien. Hur ska jag nu äta hemma? Vegetariskt? Vegan? Fisk? Kött? Jag blev sjuk när jag åt kött i onsdags men fisk har gått bra. Det är ju svårt med raw food eftersom jag gillad långkok. Kanske kan man äta bättre och inte processad mat, men kanske inte raw food hela tiden? Jag bakade i alla fall väldigt goda bullar på kardemumman från den ekologiska kryddplantagen i Goa. Penslade och toppade med kardemumma och råsocker. 

På hemmaplan

Hemma i kylan efter en resa full av värme och inspiration. Fint att vara hemma med man och familj. I tisdags när jag skulle till jobbet var det 20 minusgrader. Jag packade på mig kläder när jag gick till jobbet. Det var ändå stimulerande att vara tillbaka i sitt vanliga liv för att se vilka effekter en lång semester har. Jag känner mig mentalt utvilad och i fysisk form. Däremot tog det emot lite att "gå in i" jobbet igen eftersom jag vet att jobbet kommer ockupera mina tankar fram till nästa semster.

Det sista från Indien

Det här var det sista jag skrev från Indien. Ingen wifi på Goas flygplats så jag publicerar det bortglömda inlägget nu. 

Sitter på Goas flygplats och väntar på qatars flight till Doha, Stockholm, Luleå. Ju mer jag reser desto jobbigare blir själva resandet. Goas flygplats är inte alltför charmig. Jag spenderade sista dagen med Trish från London och fick höra en hel del skvaller från retreatet. Vi låg på stranden vid La Plage, Ashvem, bara 5 minuter från Leela (där jag bodde). Trish bor fem nätter på Spazio Leisure Resort efter retreaten, samma ställe som jag bodde på innan resorten. Hon berättade att hon även träffat Beata där. De blev överlyckliga av att se varandra. Man känner ju sig så ensam efter retreatens gemenskap. Trish och jag pratade om hur förvånande vi var över de fantastiska recensioner Spazio fått på tripadvisor. Visst, det var väldigt, väldigt rent och personalen trevlig, men fem av fem? Stället höll absolut inte den klassen. Anjuna är ingen trevlig strand, inte heller den splittarade lilla staden är trevlig. Det finns ingen riktig kärna eller huvudgata. Ashvem är mycket trevligare. Även Arambol var mysigt med en riktiga gata att strosa på och kolla i affärer, även om jag hellre bor på Ashvemstranden.

Nu längtar  jag hem och känner mig taggad att fortsätta med ashtangayogan på I am yoga i Luleå. 

Hathayoga på gyspy yoga

AnnaMaria och Karl tipsade mig om att det finns ett ställen på Ashvem beach som har drop in-yoga bland annat Gypsy Yoga. På eftermiddagen frågade jag receptionen var det låg. Det visade sig vara bara cirka 5 minuters promenad längs stranden när jag promenerade dit strax före fyra. Det fanns många platser kvar till drop-in-klassen som började klockan 16:30 och slutade 18. Jag gick hem och hämtade mina kläder. När jag kom träffade jag yogaläraren, en ung indisk kvinna. Hon berättade att hathayoga skiljer sig från ashtanga. Det är lite som yin-yoga (har ingen aning vad det är) sade hon och fyllde i med att det innebär att man har färre positioner eftersom man står/sitter/ligger mycket längre i varje position. Takten är mycket långsam och vi avslutar med meditation sade hon. Hon var jättetrevlig och välkomnande. Platsen för yogan var utomhus med glimtar av sol, hav och vågarnas svalljud inom räckhåll.

Passet satte igång. Det låga tempot var behagligt även om jag föredrar ashtanga. Jag kände mig ganska trött i mina coremuskler efter all ashtanga men annars gick det bra. Meditiationen som hon avslutade var underbar med "chanting" på liknade sätt som Marc gör. Gypsy yoga har retreats också, i morgon startar ett nytt berättade en man i personalen för mig. Stället såg mysigt ut och var trevligt, men varken ställe eller lärare kommer i närheten av Purple Valley som spelar i en helt annan liga. Sedan gick jag hem i solnedgången nöjd över min nya erfarenhet.  

Avsked

I går lämnade jag retreatet och checkade in på Leela Cottages. Sista ledda klassen i två timmar var tuff, svetten flödade. Lite senare åt vi en lunch tillsammans på La Plage på Ashvem beach. Jag åkte taxi dit och förbi min taxi susande Marc och Joanne på sin motorcykel. Oh my god!!! De är så coola. De är 70 år och utstrålar essensen av frihet. Yogaundervisningen har varit extraordinär, något verkligen speciellt. Marc, Joanne och Flower som är deras avancerade elev har gett mig så mycket. Jag känner att jag både är inspirerad och att jag har fått de verktyg son jag behöver för att komma vidare i min yoga från nybörjare till avancerad. Men som Joanne sade till mig: you need to practice, a lot, every day.

La Plage är har fantastisk mat i en underbar miljö.

Jag åt en sagolikt god tonfisk som avbrott i vegandieten. Det kändes konstigt att skiljas från alla när vi varit tillsammans i två veckor hela tiden. Det var många trevliga människor, en väldigt avslappnad grupp. Outi från Finland frågade om vi inte skulle mötas hon och jag i Köpenhamn eller Barcelona framåt sommaren för mer yoga. Det är kul med nya yogavänner men nästa resa blir till Berlin tillsammans med min man. Sommaren vet jag inte hur den ser ut än. Förmodligen gör vi någon resa hela familjen. Outi var en personlighet henne träffar jag gärna igen. Andra som jag lärde känna på slutet var tre svenskarna Anna, Tina och Sofia alla från Stockholm. Tina ska stanna över nästa retreat också med Kino MacGregor. Ojojoj vad folk pratade om denna Kino, en superkändis inom ashtanga. Hon tar bara avancerade yoginis på sin kurs. Jag kan tänka mig att den gruppen människor är lite mer krävande än den mixade grupp av nybörjare och avancerade som var på Marc och Joannes kurs. Även en tjej från australien var supertrevlig plus många andra. Något som jag reagerade på var hur omedvetna ett fåtal var. Yoga handlar ju inte bara om kroppen utan också och själ och att göra goda gärningar. En tjej från tyskland kände varken till att prostitution var legaliserar i hennes land eller vilka problem legliseringen ställt till med. En annan välbärgad väldigt trevlig tjej i 25-årsåldern från Australien berättar att hon aldrig röstat eftersom hon är ointresserad av politik. Jag blev förvånad eftersom jag tänkte att yoginis kanske borde vara lite mer medvetna.

Det är några yoginis som är kvar och ska på nattmarknaden ikväll. Jag får se hur jag gör. Det kanske skulle vara kul. Efter en helkroppsmassage på Arti, lunch på La plage är det dags för att prova en smoothie på home made café som är restaurangen där jag bor. Sedan fungerar jag på att prova yoga på yoga gypsy drop in om det finns platser kvar. Det ska vara en ledd klass där klockan 16, mdet är visst hatha yoga. Nu sitter jag och väntar på min smoothie

Yoga rules!

I morgon är det sista yogaklassen, en ledd klass för både nybörjare och avancerade. Det lär blir tufft! Jag har märkt att ju bättre jag blir på rörelserna, flowet och andningen desto jobbigare blir det och svettigt. Man skapar en enorm hetta med ashtangans olika rörelser. Svetten formligen forsar från mig och över hela mattan. Marc berättade att man inte ska torka bort svetten med en handduk eftersom det är kroppens naturliga nedkylningssystem. Man ska heller inte dricka vatten under ett yogapass eftersom det också kyler ned kroppen. 

I dag provade vi på att meditera med hjälp av olika mantran för att ta oss igenom kroppen olika chakran. Det var intressant, Niki är väldigt inne på sådant och har varit reikihealare. Själv har jag mest haft ett distansierat intresse för sådant som religionslärare. Det var spännande att prova på. Jag känner mig väldigt trött nu och ska strax gå och sova. Retreatet visar film ibland också :) Ikväll är det filmvisning.

Arambol

I onsdags var det dags för marknad igen men vi bestämde oss för att åka till Arambol istället. På onsdagar är det ingen eftermiddagsworkshop så det var en perfekt dag för utflykt. Nu ville man göra nått annat efter att ha stått på huvud, händer och i brygga (med hjälp) Passen blir allt mer intensiva och svetten bokstavligen forsar! Arambol har jag hört mycket om min före detta elev och numera vän Marjan har berättat mycket. Hon var där på bröllopsresa. Niki var där för några dagar sedan på egen hand och var begeistrad. Hon hade hittat ett ställe med akustik transmusik på onsdagskvällen. 

Vi började med att ta en taxi till Ashvem vid fyratiden och fikade på underbara La Plage. Espresso och chokladtårta smakade fantastiskt! Stranden i Ashvem är bred och fin.

Sedan promenerade vi mot Arambol längs stranden, förbi Mandrem. Ju närmare vi kom Arambol desto mer människor såg vi som samlats för att meditera, göra yoga eller spela trummor i en trumcirkel.

Vi såg solnedgången. Kvinnor kom förbi och sålde saris och smycken, jag köpte lite saker, 100 rps för en sari, nästan lite väl billigt. När det blev mörkt på stranden fick vi en annan känsla och Niki speedade upp tempot så att vi kom in på  upp på den upplysta huvudgatan. Det fanns många intressanta affärer. Jag vill gärna komma tillbaka hit och shoppa! Sedan letade vi Double Dutch som Marjan tipsat om. Ett jättemysigt ställe! Vi försökte sedan hitta stället med akustiskt trans, och till slut. Men stället var sådär. Vi fick inte rätt känsla så vi var bara där en kort stund. Shivamoon blev nästa ställe. Supercoolt, på andra våningen med kuddar, låga bord och två killar och en tjej som hade en akustisk konsert med två gitarrer och sång typ lite Red house painters/Björk. Vi njöt av musiken och den trevliga stämningen på stället. Här är jag och Niki.

Sedan kom retreatets taxichaufför Ravi och hämtade oss. 

The backbend

Morgonpassen för avancerade yogis är Mysore medan nybörjarna får en ledd klass, så långt som vi har hunnit. På eftermiddagarna är det workshop där Marc tar upp olika asanas (positioner) och går igenom den grundligt. Vad man ska tänka på när man gör dem och vilka muskler man ska använda. Workshopen i dag var fantastisk! Vi gjorde backbend (bakåtböjning) och brygga. Jag hade inte gjort några av dessa positioner innan så det var intressant för mig att pröva. När Marc så grundligt visar vilka muskler man ska använda kännns det "safe" att prova nya positioner. Om man känner sig stark i de muskler som positionen kräver ska man klara av den. Sen kan det vara att vissa positioner kräver en annan flexibilitet än den man har. Till exempel är jag alldeles för stel i axlar och höfter för vissa positioner.  Jag klarade bryggan med lite hjälp har inte stått i brygga sen jag var 10 år. Att göra back bend klarade jag helt på egen hand. Det känns fantatiskt att göra progression att som 40-årig nybliven yogini. Jag är otroligt nöjd med undervisningen som är anpassad efter varje elevs förmåga. Det är helt otroligt att Marc är 70 år!!! Hur kan han vara 70 år??? Han är vig och spänstig som en 12-åring. Jag, Marc och Joanne.

Latte och hipsterhippies

I går promenerade jag och Nikki till ett närliggande café, Villa Blanche. Det visade sig vara ett typ hipster-hippie-fik med  veganyogamänniskor och andra. Känslan var europeisk med vackra kakelbord, latte, tårtor, champagne och glass. När vi satte oss kom ägarinnan och presenterade sig en vacker äldre dam. Vi tyckte hon sa Yogina, men det kanske var Georgina. Vi beställde latte och chokladtårta som smakade underbart. Som bilden visar är jag lite seg efter djupgående massage i mina stela nonyogic axlar av retreatets massör Stuart. Han gjorde underverk. Min axel är bra nu!

Utflykt

I dag lördag lämnade 5 personer retreaten och 5 nya kom. Det serverades brunch från klockan 9 och det var ingen yoga på hela dagen. Efter en välsmakande brunch åkte jag, Nikki och Katja på en utflykt. AnnaMaria hade bokat taxichauffören Rupesh till oss för att ta oss till gamla goa, ett hindu-tempel och en organisk kryddplantage. Rupesh började redan i taxin berätta olika saker. Han är själv hindu. I Goa ser man i taxin vilken religion chauffören har. 

Den närmaste staden är Mapusa. Här passerade vi ett hammantempel. Templet var vackert lysande apelsinfärgat och det var fullt med människor som var på väg in. Rupesh berättade att lördagar är Hanumans dag. Hanuman är en apgud inom hinduismen och han dyrkas vanligen på landsbygden. Vi började prata rent allmänt om djur och hindusimen. Katja frågade hur Rupesh känner om han krockar med en ko eftersom kon är helig. Rupesh berättade att han skulle må väldigt dåligt om han körde på och skadade en ko men även om han körde på en hund eftersom han inte vill döda något levande. Sedan mina religonsstudier minns jag att själva namnet på hinduismen som religion egentligen är ett västerländskt påhitt. Inom hinduismen ryms en mängd olika trosföreställningar i vissa delar av Indien kan monoteism praktiseras medan främst polyteism praktiseras i andra delar samt att riter, ritualer och festligheter skiftar. Det som man ändå brukar säga förenar de olika religiösa föreställningarna är respekten för kon, respekten för vedaskriferna och respekten för brahmanerna (prästerna). 

När vi kört ett tag anlände vi till gamla Goa. Rupesh berättar att Goa var portugisiskt i över 400 år. Alla portuguiser lämnade Goa när det blev fritt på 60-talet men det finns katoliker kvar. Enligt Rupesh är mellan 15-20 procent av goanerna katoliker. Resten är i stort sett hinduister men det finns några muslimer också. Utanför det katolska kyrkan säljer kvinnor blommar och ljus som kan lämnas som offergåva  till sant Franiskanus, helgonet vars reliker finns inne i kyrkan. En goansk tradition med blommorna säger Rupesh. Blommorna påminner mig mer om hinduism eller buddism. Nikki frågar kvinnorna om man ska hänga blommorna om halsen på sig själv. Men kvinnorna säger no, no. Jag skämtar och säger till Nikki att "Aloha" vi är inte på Hawai. Här är en bild på oss innan vi går in i kyrkan. 

Det var ganska traditionellt annars i kyrkan. En vanlig katolsk kyrka med reliker av ett gammalt dött helgon i genomskinlig kista. Det står att det är förbjudet att fotografera men alla tar foton i alla fall precis som i de katolska kyrkor som jag har varit i i Spanien och Italien. Efter det får vi en uppfriskade färskpressad sockerrörsdrink. 

Vi närmar oss sedan ytterligare en katolsk kyrka. Här berättade Rupesh något spännande att kyrkan är byggd över ett Shivatempel som portuguiserna rev. Detta beteende känner jag igen från Rom och även Uppsala. Det var vanligt att katolska kyrkan byggde sin kyrkor på gamla kultplatser gärna över gamla tempel, väldigt vanligt i Rom. Detta gjordes dels för att utplåna tidigare kult, dels för att bevara platsens kultvärde. Rupesh bad oss att kolla efter kors på kyrkan men vi såg inga. Han sade att så fort kors sätt upp på kyrkan så ramlar den ner. Shiva är arg!

Efter gamla goa åkte vi till ett shivatempel. När vi stannar ser vi fullt med folk på parkeringsplatsen och även en portabel bankomat.

Även utanför detta tempel säljer kvinnor blommor att offra i templet. Vi köper lotus och buketter som vi ska offra till Shiva. 

Rupesh följer med oss in i templet för att visa hur vi ska göra. Vi går in i en vacker blå byggnad innanför följer en liten kö som vi ställer oss i. Även här är fotografering förbjuden men till skillnad från i den katolska kyrkan så visar alla här respekt för förbudet det är det ingen som fotograferar. Rupesh förklarar att vi måste stanna framför det som skulle kallas för altare i en kristen kontext och se på Shiva och låta Shiva se oss. Jag frågar om han menar darsan eftersom jag läst en bok om darsan och det gudomliga skådandet. Ja, ja! Det är darsan förklarar han. Vi lämnar våra offergåvor framför öppningen in mot Shiva mellan två shivastatyrer däremellan ser vi längre in en mycket vackrare Shiva. Vi stannar upp, skådar. När vi kommer ut säger Nikki: "Wow! That was intense!" Efter denna upplevelse uppsöker vi en lugn plats och tar en läsk. Rupesh körde oss sedan till ett organiskt kryddplatage. En bild på Nikki vid ingången.

Vi möttes av en underbar man, en ayurvedisk doktor med ett inre lugn aom fick oss att koppla av samtidigt som en härlig lunch dukades upp.

Vi gick sedan på en rundtur på plantaget. Vi fick se, lukta, smaka och känna på en mängd olika kryddor bland annat curry, gurkmeja, kanel och muskotnöt. Efter allt detta var jag mycket trött. Jag lutade mig tillbaka i taxin och njöt av Indien som susade förbi utanför.