Första mötet med yogisarna

 När jag vaknar vid ett-tiden ser jag att jag fått meddelande från Anna-Maria. De ska äta avslutningsmiddag med flera av de som avslutar sin retreat på en restaurang och hon ber mig komma dit. Efter ett långt förvirrat letande efter ATM och en  tur med mopedtaxi, märker jag att klockan snart är fem, middag var 17:30. Jag får helt enkelt sätta mig på en moped igen för att hinna hem och fråga hotellet hur jag tar mig till middagen.

I taxin till middagen möts jag av den klassiska strandraggartypen som vill visa allt i partyväg i Goa. Jag förklarar att jag ska på yogaretreat och inte är i Goa för att partaja. AnnaMaria och Karl berättar senare för mig att Goa är lite schizofrent. Det finns både yogamänniskor som lägger sig varje kväll klockan 21, och inte dricker nått alls - och så finns det typ trancedansfestmänniskor som gillar att vara uppe hela natten och festa med diverse stimulans. Transdanstypen beskrivs: "har så lite som möjligt på sig, och gärna läderdetaljer, du kommer att se..." Jag måste be att få en utförligare beskrivning sen. 

Mötet med gruppen är intressant. De är inne i lite separationsångest och säger hur ensam man känner sig när man lämnar gemenskapen och närheten under retreaten. Karl skämtar och säger att jag kanske ångrar att jag inte åt midddag på egen hand - för nu kommer jag inte att vara ensam på två veckor. På retreaten är man aldrig ensam. Jag får också veta att min kropp nu förmodligen kommer att ställa in sig och vakna vid soluppgången och vilja sova vid solnedgången. Någon annan berättar om Darbys (mina yogalärares) fysiskt krävande eftermiddagspass. Karl säger att jag kanske inte kommer att göra så mycket eftersom min kropp blir trött av yogan. En sak som Karl också lyfter fram är hur relaxat det är på retreaten. Allt finns där och alla mål mat ingår, så man behöver inte tänka eller fundera på priser eller annat som kan kännas bökigt. Annars är det mycket att tänka på om man reser ensam i Indien. 

Middagsstället är underbart!