I dag gjorde jag det som jag har tänkt flera gånger under våren. Jag provade Yogashala på Gotlandslandgatan. Efter ett intensivt veckoslut med föredrag och superhärlig after work med favoritqvinns behövde jag verkligen yoga. De senaste veckorna var jag varit i osynk med yogan. Jag har varit trött och sedan åkte min yogalärare, Helena, i väg på utbilning. Jag lyckades också få ett mindre ryggskott i onsdagsmorse. Som tur var fick jag akuttid hos kiropraktiker både onsdag och torsdag morgon. Torsdag eftermiddag åkte jag till Stockholm - satt med min power-point till midnatt och ryggen och höfterna kändes råstela. Promenerade både i dag och igår. Nu ikväll kände jag att jag ville köra LED primary - hela serien på yoga shala. Tänkte att det kan vara bra att prova stället för att kunna gå dit när jag är i Stockholm.
Jag traskade i väg strax efter fem i den härliga sommarvärmen. Det var inte allt långt från mamma, perfekt. När jag kom dit möttes jag av en äldre kvinna och en yngre man. Både hade kopplingar till Luleå. Hon, Britta yogaläraren, är från Luleå, men sade att hon nu har bott i Stockholm i 30 år. Mannen som också verkade jobba där på nått sätt, hade läst på LTU. Britta ställde några frågor om min yoganivå, hur långt jag hade kommit i primary och jag försökte förklara. Jag betalade 200 kr för en gång och 20 kronor för matthyra (pengarna går ett barnhem i Indien). Shalan var gemytlig och inbjudande med ett vackert mörkt trägolv. Det var bara jag och tre andra som skulle yoga oss igenom serien, denna vackra försommarkväll. Britta körde igång med shanting, och jag har alltid svårt att komma ihåg orden. Men kunde dem i Indien, nu hör jag dem så sällan. Jag kände mig väldigt stel i nedre delen av ryggen, men det fungerade att köra. Britta upplevde jag som en erfaren instruktör. Det som skillde sig från I am yoga var att "handpåläggningen" var kort - för kort. När Britta tryckte ner och hjälpte min stretch i olika positioner, höll hon bara i ett andetag. Det var lite frustrerande eftersom jag då tappade min stretch. Helena håller alltid hela positionen, alla andetag. Men det kanske berodde på att Britta hade LED klass. Det kan ju vara annorlunda under mysore. Samtidigt var de korta "tryckningarna" lite läskiga, eftersom hon inte vet mina förutsättningar eller min vighet. Men hon verkade väldig erfaren, och har säkert en god blick och känsla även för yogis som är nya för henne. Det var nog mest lite ovant för mig. En annan sak som skillde sig var att Britta korrigerade mig att stå bredare i de stående positionerna, precis i enlighet med Darbys intstruktioner. Helena så vitt jag förstår förspråkar en smalare fotställning. I ett inlägg från Indien förklarar jag de olika ställningarna http://yoganovis.blogspot.se/2014/01/mera-yoga.html. Min egen reflektion är att med en smalare fotställning är det lättare att göra vändingarna, medan höften känns rörligare i den breda.
Annars var yogashala hemtrevligt vid detta första besök. Jag kände mig välkommen och det kändes okomplicerat att vara där. Det var svettigt och härligt att köra igenom primary. Yogan kändes 100 procent som the reel thing och jag kommer att återvända hit. Kanske redan på tisdag. Men jag längtar I am yoga, och min lärare. Nu ska jag sova. I morgon jobbskuggning av lärare på sfi i Tensta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar