Yoga efter graviditet

I slutet av juli förra året fick jag världens överraskning. Det var mitt under tryckande värme, solen gassade varje dag. Jag hade känt mig matt, yr och uttorkad. Kaffe och alkohol var jag inte alls sugen på. Att jag inte var sugen på vin upplevde jag inte som något konstigt men att jag inte ville ha kaffe!!! Det var mycket märkligt. En annan sak var att menstrationen var sen, så trots min ålder, 41, började jag misstänka att jag var gravid. Men även om jag hade misstankar så trodde jag ändå aldrig att det skulle vara möjligt att jag var gravid. Jag tänkte att om jag går till vårdcentralen kommer de att säga att jag är i klimakteriet eller nått liknande. Till slut köpte jag ett test, och mycket riktigt, jag var gravid. Gravid med mitt första barn. En stor resa började. Jag tror att all yoga kan ha hjälpt till med processen att bli gravid.  När jag väl var gravid läste jag att man inte ska göra ashtanga yoga de första tolv veckorna. Hjälp! Jag var i vecka nio och hade gjort massor med yoga. Hade det påverkat barnet? Runt vecka 13-14 provade jag att yoga, mem fick en riklig klarrröd blödning direkt efteråt. Sen blev det varken yoga eller någon annan träning under resten av graviditeten. 

Den 23 mars i år föddes miraklet Odette med akut kejsarssnitt. Jag återvände till yogan efter cirka 3-4 månader. Stelare än någonsin, och dessutom svag. Min älskade chattaranga orkade jag inte ens göra en av. Jag som orkat över 50 sådana genom primary. Det har varit svårt för mig att komma iväg till yoga studion och göra yoga och framstegen uteblev. Visserligen blev jag lite starkare men det kändes lite hopplöst. Jag bestämde mig för att göra yoga varje dag. Om det så bara skulle bli solhälsningarna så skulle jag köra. Förra veckan körde jag igång och jag måste säga att det redan gett resultat. Nu ser jag förändringarna och de sker snabbare. Jag blir både starkare och vigare. Som det ser ut nu gör jag cirka 45-60 minuter oftast mellan lunch och frukost. Göran har semester så det är ganska lätt för mig att få tid. Det blir svårare när han börjar jobba men min ambition är att fortsätta. Minst en kväll per vecka i yoga-studion och alla andra dagar hemma. Lördagar tänkte jag vila, som en ashtangayogini. Men vilodagen kan också flytta sig över veckan, beroende på nät det passar bäst. Ska bli intressant att se hur långt jag kommer med min yoga, med mig själv och min kropp :)

Sommaryoga

Sommaren är en härlig tid för yoga. Under sommaren finns både ljuset och värmen. Jag var precis och körde yoga i går efter två veckor med enbart sporadisk hemmayoga. Det kändes bra att komma igång. Vi var tre tappra själar på Mysore. Jag funderar lite på min stelhet. Det känns som att mina korta baksidor på låren aldrig någonsin kommer att längre. Hur ska jag någonsin komma upp i huvudstående som tydligen är kungen av asanas? Med yogatekniken kan jag ju inte komma upp. Mina fötter kan ju inte promenera in och lyfta eftersom jag inte kommer så nära med mina korta baksidor. Och för inte att tala om nedåtittande hunden. I början av varje yogapass är mina hälar långt ifrån nere i mattan. I slutet av passet är de nästan nere, men nästa dag är det samma visa igen. Nu frågar jag mig själv igen. Kommer jag någonsin att bli rörligare? Även om yogan handlar om andra sakerna är positionerna den del av vägen och det känns lite frustrerande att vara så långt ifrån vissa positiner. Nu ska jag strax gå iväg på mysore igen. Jag ska försöka yoga 5 dagar i veckan nu under juli och augusti. Det ska ju egentligen vara 6 dagar i veckan, men det känns som att sätta målet för högt just nu. 

Utveckling genom Mysore hjälper mot författarångest

Full av inspiration efter ljusa dagar i Melderstein inser jag att det är i vardagens Mysore det händer. Bara jag själv kan göra skillnad, och jag kan bara göra skillnad om jag praktiserar kontinuerligt i min vardag. Yoga kan aldrig vara sporadisk eller tillfällig, yoga är hela tiden. Nu har jag yoga flitigt förra veckan och nu senast Mysore både söndag och måndag. Nu vill jag skapa förändring. Jag känner lite som när jag började med yoga att jag tror att det kan hända! Att jag kommer att kunna göra hela primary på ett tillfredställande sätt. Samtidigt när jag skriver detta påminner jag mig själv att jag inte ens  var vig som barn. Tvekan kommer! När det gäller andningen går det framåt, utan andningen skulle jag ha svårt att få till rörelserna över huvud taget. 

Yoga är att må bra med sig själv. Det känns viktigt för mig nu när det är så struligt med sista handlaget på bokmanuset med två medförfattare plus förläggare, lay-outare och andra. Det har varit flera ändringar av felaktigheter som inte blivit korrigerade i andra änden och vi författare har känt oss frustrerade. Men nu verkar det som att boken ska gå till tryck inom en vecka. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Jag hoppas bara att alla inblandade gör ett så bra jobb som möjligt och att vi författare inte utesluts, eller körs över så här i slutskeedet. 

Yogan hjälper mig att frigöra mig från mitt förstelärarego och mitt författarego. Jag vill känna att jag klarar mig utan både bok och framgångar på jobbet. Jag är inte boken och jag är inte mitt jobb. Ibland känner jag att jag vill släppa boken, ge bort den till de andra två författarna bara för att slippa känna negativa känslor. Slippa dras med i motgångar och även slippa kämpa hela tiden för att hålla projektet flytande. Det är som att jag är ingen utan bok. Yogan hjälper mig att vara någon utan prestationer. Jag vet inte hur det blivit såhär. Jag har ju aldrig i grunden varit en prestationsmänniska. Däremot har jag genom flera skeenden i livet inte känt mig speciellt betydelsefull. Boken är ju ett sätt att känna sig betydelsefull, men på fel sätt. Genom yoga kan jag frigöra mig från att hänga upp livet på enstaka prestationer. På sätt och vis kan jag känna att det spelar ingen roll om det blir en bok inte, och det känns bra. Jag grämer mig inte över allt arbete, jag vill må bra här och nu. Men samtidigt blir jag indragen i bokarbetet och bokångesten, där jag måste ta ställning och där hur jag väljer att göra påverkar. Kanske är det lättare att släppa allt när den är utgiven. 

I alla fall, två dagars Mysore innan "semster" i stugan har hjälpt mig. Men inte hela vägen. Det går inte att bortse från det faktum att jag är en stor del av ett projekt som ska ha final och sys ihop. Endast genom att lämna projektet kan frid ges. Efter yogan i dag var jag emellertid kvar i yogan, ett tag i alla fall, och Helena hjälpte mig att ta bilder

Räsinenretreat i ljuset, yogavänner och en förändrad inställning

I mitten av juni kom flera av mina yogavänner hit till Luleå. Min rumskompis från Purple Valley, Katia från München kom. Min syster och hennes pojkvän kom också hit. Dragkraften var (förutom jag förstås) Petri Räisinen och hans midsummer night retreat in Swedish lappland. Katia kom tre dagar före retreaten. Som tur var var det en händelserik helg i Luleå. På fredagen blev vi bjudna på en trevlig tjejfest som slutade med utgång på Bistro Norrland i midnattssolen och dans på Pridefestivalen. På lördagen var det Svartöstadsdagen en trevlig icke-kommersiell festival. Musik, loppmarknad och fika bjöds det på. Vi träffade också mitt bonusbarn som ansiktsmålade barn i glad färger. Sedan var vi på 50-årsfest med mat, sång och musik. Katia fick uppleva mycket av Sverige, Norrbotten och träffa många norrbottningar. När retreatet var slut ringde också Niki från London och ville prata. Hon hade sett på facebook att jag, Katia, AnnaMaria och Karl möttes i midnattssolens land och yogade och saknade oss. Roligt att få nya vänner!

På söndagen kom AnnaMaria och Karl. Jag bjöd på löjrom och råraka. Sedan begav de sig ut till Melderstein, utanför Råneå där retreatet var. Jag jobbade kommande vecka så jag kunde inte åka ut varje dag morgon. I am yoga hade samkörning till retreatet, men en dålig sak var att mötesplatsen varje morgon var i Notviken som är ganska långt om man varken har bil eller körkort. Så samåkningen förutsatte att man hade bil. Annars var man tvungen att lita på någons goda vilja att köra förbi stan och plocka upp mig. Helena erbjöd sig och även en tjej som heter Maria, men det kändes lite bökigt att behöva vara till besvär. Men tur att det finns snälla människor.

På onsdagsmorgonen den 18 juni  fick jag med mig min kollega Maria Johansson på Mysore. Vå åkte tillsammans och pratade i bilen att det kändes lite "kämpigt" att kliva upp 05:20 och åka klockan 05:50 mot Råneå. Maria hade inte yogat på några månader och kände sig lite ringrostig. När vi kom fram mötte vi de andra yogisarna från I am yoga på parkeringen. Shalan var ett vackert rött kapell. När jag kom in var ljuset som strålade in från alla fönster slående och överväldigande. I midsommarens solljus såg vi avancerade yogin i full gång med mysore. De som bodde på Melderstein började sin mysore klockan 06, medan vi lokala yoginis hade tiden 07. Jag och Maria fick varsin plats och satte igång att yoga. Svetten rann och min matta var mycket halkig, men det var en härlig känsla.

Efteråt var jag totalt uttorkad och kände mig lite apatisk. Drack mycket vatten och åt sedan frukost tillsammans med syster, Karl, Katia och Maria. Det är speciellt att yoga tillsammans med andra människor, att ha något gemensamt. Det gäller både de som man känner och de som man lär känna på vägen. Även Maria T, stannade på frukost. En tjej som jag åkte med till retreatet på midsommarafton. En trevlig tjej som ägnat sig åt surfing och skidåkning större delen av tiden innan hon skaffade man och barn. Vi hade massor att prata om eftersom hon rest runt mycket i världen, och jag älskar ju resor. Resten av dagen kände jag mig mycket uttorkad, nästan lite bakis. På midsommaraftonens ledda klass gick det bättre med vätskebalansen. 

När det gäller jag och yoga har jag fått en lite förändrad syn genom att prata med så erfarna yoginis som AnnaMaria och Karl. Jag tänker nu annorlunda. 

• Jag borde göra hela primary, i stort sett varje gång, eller i alla fall försöka göra hela. Nu hoppar jag över de delar jag inte kan varje gång. Om jag vill komma vidare måste jag försöka även med de väldigt svåra (och typ omöjliga bitarna)
• Jag kommer att kunna sitta i lotus om jag bara yogar tillräckligt mycket. Trots att jag blir vigare och vigare hela tiden har jag haft svårt att tro att jag någonsin kommer att kunna sitta i lotusställning. Anledningen är att min utveckling sker i små, små myrsteg. Jag har känt tillfredställelse i det eftersom mina grundförutsättningar för yoga känns så "dåliga" när jag är så låst i höfter och axlar och har cementhamstrings. Nu hörde jag att Karl inte alls kunnat sitt i lotus, långt ifrån, men tagit sig hela vägen. Visserligen genom att träna varje dag i Indien, men ändå. Jag måste ju tro, och se möjligheter om jag ska kunna utvecklas och förändra min kropp. 

Jag känner redan hur min träning förändrats efter mötet med andra yogautövare. Jag har en annan syn på mig själv, på yogan och på mina möjligheter. 

Yoga på södermalm

I dag gjorde jag det som jag har tänkt flera gånger under våren. Jag provade Yogashala på Gotlandslandgatan. Efter ett intensivt veckoslut med föredrag och superhärlig after work med favoritqvinns behövde jag verkligen yoga. De senaste veckorna var jag varit i osynk med yogan. Jag har varit trött och sedan åkte min yogalärare, Helena, i väg på utbilning. Jag lyckades också få ett mindre ryggskott i onsdagsmorse. Som tur var fick jag akuttid hos kiropraktiker både onsdag och torsdag morgon. Torsdag eftermiddag åkte jag till Stockholm - satt med min power-point till midnatt och ryggen och höfterna kändes råstela. Promenerade både i dag och igår. Nu ikväll kände jag att jag ville köra LED primary - hela serien på yoga shala. Tänkte att det kan vara bra att prova stället för att kunna gå dit när jag är i Stockholm. 

Jag traskade i väg strax efter fem i den härliga sommarvärmen. Det var inte allt långt från mamma, perfekt. När jag kom dit möttes jag av en äldre kvinna och en yngre man. Både hade kopplingar till Luleå. Hon, Britta yogaläraren, är från Luleå, men sade att hon nu har bott i Stockholm i 30 år. Mannen som också verkade jobba där på nått sätt, hade läst på LTU. Britta ställde några frågor om min yoganivå, hur långt jag hade kommit i primary och jag försökte förklara. Jag betalade 200 kr för en gång och 20 kronor för matthyra (pengarna går ett barnhem i Indien). Shalan var gemytlig och inbjudande med ett vackert mörkt trägolv. Det var bara jag och tre andra som skulle yoga oss igenom serien, denna vackra försommarkväll. Britta körde igång med shanting, och jag har alltid svårt att komma ihåg orden. Men kunde dem i Indien, nu hör jag dem så sällan. Jag kände mig väldigt stel i nedre delen av ryggen, men det fungerade att köra. Britta upplevde jag som en erfaren instruktör. Det som skillde sig från I am yoga var att "handpåläggningen" var kort - för kort. När Britta tryckte ner och hjälpte min stretch i olika positioner, höll hon bara i ett andetag. Det var lite frustrerande eftersom jag då tappade min stretch. Helena håller alltid hela positionen, alla andetag. Men det kanske berodde på att Britta hade LED klass. Det kan ju vara annorlunda under mysore. Samtidigt var de korta "tryckningarna" lite läskiga, eftersom hon inte vet mina förutsättningar eller min vighet. Men hon verkade väldig erfaren, och har säkert en god blick och känsla även för yogis som är nya för henne. Det var nog mest lite ovant för mig. En annan sak som skillde sig var att Britta korrigerade mig att stå bredare i de stående positionerna, precis i enlighet med Darbys intstruktioner. Helena så vitt jag förstår förspråkar en smalare fotställning. I ett inlägg från Indien förklarar jag de olika ställningarna http://yoganovis.blogspot.se/2014/01/mera-yoga.html. Min egen reflektion är att med en smalare fotställning är det lättare att göra vändingarna, medan höften känns rörligare i den breda. 

Annars var yogashala hemtrevligt vid detta första besök. Jag kände mig välkommen och det kändes okomplicerat att vara där. Det var svettigt och härligt att köra igenom primary. Yogan kändes 100 procent som the reel thing och jag kommer att återvända hit. Kanske redan på tisdag. Men jag längtar I am yoga, och min lärare. Nu ska jag sova. I morgon jobbskuggning av lärare på sfi i Tensta.

Meditation

Just nu går jag en meditationskurs som är en gång i veckan under 5 veckor.

Yoga och löpning

Innan jag började med yoga blev jag ett fan av löpning. Vad som tilltalade mig var att vara fri från att följa andras scheman. Dessutom är våren och sommaren en oslagbar tid att springa i Luleå. En vårkväll i ljuset är så vacker. Här är några bilder från min löprunda från stan till LTU och tillbaka tagna i maj förra året.

När jag ser bilderna blir jag oerhört sugen på att springa igen. I Indien pratade mycket med andra yoginis. Jag hade funderingar på att kombinera löpning med yoga. Marc Darby formulerade sig så här: Yogan är bra för löpningen, men löpningen är inte bra för yogan. Han sade att löpning kan vara ok, om man springer "rätt", alltså om man har en väl fungerande löpstil. När jag tänker på mig och löpning så klassificerar jag mig inte in bland de som har en "korrekt" löpstil. Förmodligen har jag, stel som jag är, en ganska dålig löpstil. Min ambition med löpningen var att springa utan krångel. Jag sprang långsamt, men långt. Min runda favoritrunda var på 12 km. 

Årets första springrunda

Senaste gång jag sprang var i september förra året så i går kände jag att det var dags att prova på att springa igen.   Det var söndag. Jag var ensam och inte alls sugen på att promenera runt Gultzaudden som verkar vara det som man som Lulebo ska göra om söndagar. Och yogan var ju inte förrän på kvällen. Vad finns det för alternativ i Luleå? Därför gjorde jag en ny springlista i Spotify och gav mig iväg ut. Tänkte att jag skulle springa runt sjön. Det brukar bli cirka 5 km. Rundan började med "Do it again" med Röyksopp och Robin. Jag kände mig taggad och tänkte att det här går ju superbra. Sen, plötsligt blev det väldigt, väldigt jobbigt. Jag fick yrsel. Jag saktade ner, raglade lite som ett fyllo, lutade mig mot en björk. Jag sög på nederlagets bittra karamell. Men snälla! Efter 2 kilometer? Skulle jag behöva ge upp nu. Jag som brukade springa 12 km. Tyvärr kom en jobbig hosta långt ner i halsen också, samt att jag fortfarande vinglade lite. Det var bara att vingla hemåt, och det var svinsvinkallt! Eftersom jag nu dessutom kände mig krasslig blev det ingen yoga heller. Nu sitter jag här och skriver och ska gå på meditationskurs med efterföljande yoga. Jag mår bättre i dag. Hur ska det gå med den stackars löpningen? Men när jag ser på bilderna vill jag inte vara utan den :)