Under gårdagens meditation med Helena fick gruppen ta del av många grundtankar inom yoga. Vem är jag som person under alla mina tankar om hur saker är, ska vara eller borde vara? Kan jag i stället bara vara i upplevelsen och känna i olika situationer istället för bli begränsad av tankar om mig själv och andra. För jag har en uppfattning om hur jag borde vara också: "Jag är ju sån", eller "Sån är inte jag". Om jag kan uppleva mer utan att hela tiden värdera kan jag också utveckla min förmåga att lyssna på andra människor. För mina tankar begränsar mina möten med andra människor. Jag tror att yogan kan hjälpa mig att utveckla min empatiska förmåga, att lyssna på och känna mer med andra människor. Att lämna bilden av mig själv och världen ger ett större utrymme för att uppleva världen och verkligen möta människor.
Jag vill kunna ta in min omvärld på ett mindre tröttsamt sätt, på ett sätt som skapar samband. Jag såg ett intressant klipp i dag där någon förklarar vad skillnaden mellan sympati och empati är. Speakern talar om empati som något vi väljer i mötet med människor. Kanske kan yoga lära oss att göra det valet till en naturlig del av oss själva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar