Att komma av sig

Nu sitter jag på jobbet efter en lång arbetsdag och ska strax gå iväg och yoga. Efter två veckors uppehåll på grund av sjukdom känns det för första gången motigt att gå i väg för att yoga. Jag kom ju så långt med min stela kropp i Indien och fortsatte direkt när jag kom hem. Nu känns det som att jag tappat allt detta och får börja om från början igen. Det känns irriterade! Samtidigt som jag skriver detta känner jag att det gäller att hitta tillbaka till känslan som Helena förmedlade när jag började med yoga förra året - att yoga inte har något med prestation att göra.

Det för mig tillbaka mot den rätta känslan. Meningen med att börja med yoga var inte att prestera och hela tiden tänka på hur bra jag kunde bli. Om jag ska finna det rätta yogakänslan kan jag inte fokusera på att jag nu kanske är på samma nivå nu som när jag åkte till Indien. Och vad menas egentligen nivå. Kanske är jag lite stel, kanske kommer mina fingertoppar inte ner till golvet, precis som innan Indienresan. Men yoga handlar ju inte om det. Det är ju så mycket, mycket mer. Yoga är andning. Yoga är fokusering. Yoga är att kunna släppa allt annat och bara vara medveten och närvarande i stunden. Tänk, här sitter jag och fokuserar på det minst viktiga, mina stela ham-strings. Det kommer ju knappast att hjälpa mig. Nä skärpning! Vik hädan säger jag till den del av mig som är prestationsinriktad :) Nu ska jag gå till I am yoga med den rätta känslan och jag vet att Helena kommer göra allt för att jag också ska lämna studion med samma känsla.