fredag 10 januari 2014

Människor

På retreaten har det nu formats små grupper. Folk har i mindre grupper lärt känna varandra lite mer. Det gör att man känner sig lite "off" i vissa grupperingar speciellt där folk blivit väldigt tajta. Samtidigt känner man sig väldigt hemma i sin egen grupp. Från det ena till det andra vill jag tipsa singelmän är att på retreat! Det vimlar av alla möjliga medvetna kvinnor här som jobbar med både sin kropp och sin själ dagligen genom yoga. Därför är de flesta  balanserade på många sätt.

De som jag umgås med mest är Katja och Nikki. Katja som jag delar rum med är en biolog från München. Hon praktiserar yoga som fysisk träning och är förvånad över allt runt omkring yogan som hon möter här. Det är en hel ny värld som öppnar sig, menar hon. Katja är openminded och har ett lite naturvetenskapligt närmande till all denna yoga. Nikki är en superhärlig halvgalen skådespelerska, regissör och pjäsförfattare från London, född i Liverpool. Hon har haft lite svårt att komma igång med yogan och vill helst "rymma" från retreaten hela tiden. Första kvällen vi gick ut bönade och bad hon taxichauffören: "Ravi! Please get me of out of here. I'm going crazy!" Han bara skrattade. En jättebra med Purple Valley är att de har egna taxichaufförer så att man kan åka när man vill vart man vill. Det kostar cirka 20-30 kronor en väg till några av stränderna. När man blir lämnad beställer man också hämtning. Nikki är en spännande person som gjort allt möjligt, reikihealare, sett darsan genom ett medium. Hon har också berättat om sin uppväxt med socialistisk mamma från Liverpool och pappa från Kanada. En del människor "connectar" man med direkt. Nikki sade att jag var den första hon talade med när hon kom. En annan kväll var en av retratens  fyra män med ut, Peter skådespelare från Sverige, med ut. Han berättade om sina erfarenheter av visonssökande vis shamanism i Köpenhamn. Han trodde också på ödet och kvantfysik. Den kvällen tänkte jag lite: "Herre gud! Här lämnar jag alla yogis för en kväll, och sen visar sig en vara shaman och en annan reikihealare" Men Nikki är en jätterolig och trevlig person med mycket självdistans.

Det är skönt att ha några att hänga med och åka till stranden med eller annat. Ikväll skulle vi åka till Café Ludoo där det fantastiska bandet "Kundalini airport" spelade i onsdags (vi skrattade mycket åt namnet). "It's all about the yoga" här i Goa. I onsdags var vi där klockan fem och stället var smockfullt. Vi tänkte därför att nu när vi åker ikväll, vid åtta-tiden, lär det vara smockfullt. När vi kom dit klockan åtta var det totalt tomt. Det var bara personalen som satt och kollade på tv. Vi blev så snopna! Det är på onsdagar och söndagar det är liveband.
Vi orkade inte söka upp det andra stället liveband som barpersonalen rekommenderade utan gick bara till stället bredvid. Ett riktigt ställe för att "chill out"! Mysigt ställe! Jag fotade där vi satt och nanbagarna.
Två ananasshakar, och mycket intressanta samtal. Klockan elva kom Ravi och hämtade oss och körde oss tillbaka till retreaten.

1 kommentar:

  1. Haha den där Nikki låter som en tjej i min smak! Just självdistans, eller snarare avsaknaden av den hos andra, kan göra att man bara vill fly från något, hur roligt man än tycker det är...

    SvaraRadera